Persisk vinkultur

Vinet är ett av de främsta inslagen i persisk kultur, vilket egentligen inte är särskilt överraskande. Persernas glädje i vinet noterades redan av den antike historikern Herodotos och det kontinentala klimatet kombinerat med gårdar på hög höjd skapar idealiska förhållanden för vinodling i Iran. Staden Shiraz har gett namn åt en av de äldsta druvsorter vi känner till, vilket antyder något om regionens historiska anseende inom vintillverkning. Shiraz är berömt som rosornas och näktergalarnas stad, och har genom årtusenden varit omtalat för sitt välsmakande vin, sina trädgårdar och sina poeter.

Vindruvor i Piruz Tappe, Iran
Vindruvor i Piruz Tappe, Iran

Enligt sägnen är Shiraz ursprunget till den medeltida syrahdruvan som förknippas med det franska distriktet Rhône. Det finns många lokala legender om hur druvan dök upp i södra Frankrike. Enligt en omtalad anekdot fördes en vinranka till Avignon från Shiraz på 1200-talet av den svårt skadade korstågsriddaren Gaspard de Stérimberg som planterade vin på en kulle vid floden Rhône. En mer trolig förklaring är att fenicier eller etrusker introducerade vinrankan på 600-talet f.Kr i samband med att de idkade handel längs norra medelhavskusten.

Den persiska vintillverkningen har dock mycket äldre anor och går tillbaka till den yngre stenåldern. På 1990-talet fastställde amerikanska forskare vid Pennsylvania University Museum att sex lerkärl som upptäckts i samband utgrävningarna vid Haji Piruz Tappe i nordvästra Iran på 1970-talet hade avtryck av både vin och kåda och använts till jäsning och förvaring av retsinavin. Kärlen som är ca 7 400 år gamla och vardera rymmer 9 liter, är således de äldsta bevisen på att människor lyckats framställa vin.

Analyserna visar att vinet var vitt till färgen och hade en elegant och söt fruktig smak. Upptäckten av kåda tyder på att vinet inte tillkommit av en slump eller genom oavsiktlig jäsning. Denna form av vinframställning spreds sannolikt från Iran till andra platser i regionen och via fenicier västerut till Grekland där man än i dag producerar retsinavin. Riktigt när vinproduktionen kom igång i Iran är okänt men det står utan tvivel att det förekom organiserad vinodling redan för sex tusen år sedan. Arkeologer har nämligen funnit en enkel vinpress i en grotta i Armenien på gränsen till Iran där vindruvor pressades och jästes i stora kärl. Med hjälp kol-14-metoden har forskarna kunnat datera materialet till ca 4100 f.Kr.

Rusdrycker i iransk mytologi och religion

I iransk mytologi förknippas upptäckten av vin med sagokungen Jamshid av den pishdadiska dynastin, som härskade över Iran i förhistorisk tid. I det persiska nationaleposet Konungaboken (Shāhnāma) berättas att han var den första människan som framställde vin och enligt samtida litterära källor ska det ha skett av en ren slump. Jamshid var enormt förtjust i druvornas söta saft och lagrade flera lerkärl innehållande druvsaft i en källare. En dag gick ett av kärlen sönder och som en reaktion av kontakten med syret jäste det till vin. Jamshid ansåg att det var en dryck sänd av gudarna då han blev lycklig av att dricka vinet.

Rusdrycker var ett centralt inslag i den iranska religionen, zoroastrismen, som gjorde sitt intåg i centrala Iran under akemeniderkungen Dareios den store. Zarathustra förbjöd den rituella tjurslakten som var utbredd i det forntida Iran och lät vinet överta den funktion som djurblodet haft i den religiösa kulten. Att dricka vin uppfattades av zoroastrier som en religiös handling eftersom det var en källa till njutning och ansågs motverka Ahrimans onda krafter. Zoroastrier drack även en ceremoniell rusdryck vid namn haoma, som antogs skänka livgivande kraft, i samband med gudstjänst och invigningsriter.

Vad vi känner till förekom haomaritualen framför allt i Mithra-templen som var tillägnade den iranska solguden. Drycken kunde framkalla hallucinatoriska effekter och var därför förbehållen en invigd elit. Mithrakulten var en förelöpare till de romerska Mithrasmysterierna som spreds i det romerska väldet genom legionärer som kommit i kontakt med iranska gudaläror på östfronten. I de romerska ritualerna hade vin och bröd en central funktion vilket sedermera påverkade utformningen av den kristna nattvarden.

Antikens Iran: högkultur och handelsvara

det akemenidiska riket (556−330 f.Kr.) som grundades av Kyros den store var vin dels en lyxprodukt och dels en för ekonomin viktig basvara som konsumerades vida. Perserna upptäckte att en soltorkning av druvorna gav vinet högre kvalitet och längre hållbarhet, vilket bidrog till ökad konsumtion. Grekiska författare ger levande skildringar av vinets framträdande betydelse i det persiska samhället och den sociala etikett som omgärdade drickandet.

Det dracks och skålades i rikliga mängder i synnerhet inom de högre klasserna och vad vi känner till blandade man inte vin med vatten vilket var brukligt på annat håll. Både greker och romare ansåg det ”barbariskt” (läs: persiskt) att dricka vinet oblandat och det är t.ex. omtalat att Kallistenes vägrade att skåla till Alexanders ära med oblandat vin. Till skillnad från Grekland var kvinnlig vinkonsumtion inte tabu i Iran utan kvinnor hade en märkbar närvaro vid dryckeslag och banketter.

Den persiska överklassen kunde tack vare det akemenidiska rikets enorma geografiska storlek låta hämta viner från avlägsna platser, såsom Kilikien, Armenien, Hyrkanien och Sogdien – och avnjuta dessa till fest. Dessa persiska livsnjutare var sannolikt världens första skara vinkännare. Herodotos berättar att kungarna brukade supa sig redlösa tillsammans med sina ministrar när de skulle rådslå och fattade kritiska beslut först dagen därpå. Man ansåg nämligen att människor bara säger sanningen när de är onyktra. Enligt historikern Athenaios ska Dareios den store ha sagt:

”Jag drack mycket vin och fann det välgörande!”

Athenaios påstående att detta citat fanns ingraverat på storkungens grav i Naqsh-e Rostam är dock med all sannolikhet ogrundat.

Akemenidisk rhyton från Persepolis. Foto Ashk Dahlén
Akemenidisk vinbägare från Persepolis

Från kilskriftstavlor som påträffats i Persepolis skattkammare finns det belagt att vin var en populär handelsvara i perserriket, vilket tyder på att framställningen hade blivit en ekonomisk intressant och vinstgivande verksamhet. Vinet transportades på den persiska kungsvägen från det grekiska Sardes i väst till Baktrien i öst. Bevarade prislistor vittnar om att man skiljde noggrant på vardagsviner, finviner och exklusiva viner.

Akemeniderna drack vin i konformade dryckeskärl av silver och guld, s.k. rhytoner, som efterliknade djurhuvuden eller mytologiska väsen. Vinskörden, som inföll i samband med höstfesten Mehrgan var en viktig social högtid. Folket i städerna Susa, Pasargade och Persepolis gav varandra presenter och kungen som vid tillfället bar en solliknande krona till Mithras ära gav audiens för allmänheten. Historikern Ktesias berättar att vinskörden var det enda tillfället på året då kungen fick berusa sig offentligt.

Det finns arkeologiska bevis för att vinproduktionen var högt utvecklad under sasanidisk tid (226−650 e.Kr.) och att vinet hade blivit resultatet av ett förfinat hantverk. Med politisk stabilitet och trygghet kom välfärd och efterfrågan på bättre och dyrare viner. Antalet vingårdar var spridda inte bara i regionen Shiraz utan över hela det iranska kärnlandet och det blev en tävling mellan olika regioner i konsten att göra vin. Tyska arkeologer har nyligen funnit stora kar och lagerhus i Tangeh Bulaghi där druvorna pressades och saften förvarades. Historiska källor ger belägg för att man använde särskilda sildukar för filtreringen.

Narrativa motiv från sasanidiska silverfat, skålar och vaser vittnar också om vintillverkningens olika stadier, från plockning och pressning till jäsning och konsumtion. Från Khosrou I:s tid härstammar den äldsta persiska klassificeringen av olika viner och regioner. Verket Khosrou, Kavads son, och hans riddare (Husraw-i Kāwadān ud-Redag-e), som användes i den sasanidiska adelsundervisningen och utgjorde något av en handbok för dåtidens aristokrater, ger belägg för att man lade stor vikt vid vinets ursprung, filtreringsteknik, färg och andra kvaliteter. Vinet hade utvecklats till en högkultur.

Persiska vintraditioner och dryckesseder gjorde starkt intryck på romarna som kom i kontakt med den iranska stormakten på östfronten. Romarna spred dessa seder och traditioner vidare till övriga Västeuropa. Flera av de stora franska vindistrikten, såsom Bordeaux, Bourgogne och Rhône, anlades och kom att blomstra under den romerska perioden.

Tidigare trodde man att shirazdruvan hade introducerats i Frankrike av romarna men i dag finns belägg för att en fransk vinodling existerade så tidigt som på 500-talet f.Kr. Shirazdruvan, som kallas syrah i Frankrike, exporterades under 1800-talets första hälft till Australien där den snabbt blev populär och än i dag är den mest omtyckta druvan. Vin av shiraz och syrah tillverkas i dag av samma druva men den ger olika viner på grund av tillverkningssätt, klimat och jordmån.

Denna text är ett utdrag ur docent Ashk Dahléns artikel ”Vinets historia i Iran” och återges här med författarens tillstånd. Här kan ni även se en videosnutt där han talar kort i ämnet.

Annonser