Perserriket – ett världsvälde

Det persiska akemeniderriket var en politisk och ekonomisk stormakt; ett mer än tvåhundraårigt världsvälde som under sin glansperiod rymde de gamla flodkulturerna i Mesopotamien, Indus och Egypten. Det omvandlade hela området från Egeiska havet i väst till Kinas gräns i öst till ett sammanhängande handelsområde.

I och med Kyros den stores erövringar blev den starkt utvidgade iranska världen en intrikat mosaik av olika folk: perser, fenicier, babylonier, assyrier, armenier, indier, nubier, och så vidare. Med akemeniderna framträdde för första gången i historien imperiets idé, som lämnade varje folk full frihet i sina inre angelägenheter, i religion, lagar och levnadssätt, och som samtidigt öppnade för en dynamisk och kreativ interaktion mellan olika kulturer och folk.

Farvahar i Persepolis - Foto Ashk Dahlén
Farvahar i Persepolis – Foto Ashk Dahlén

Akemeniderna sökte bygga på de historiskt givna formerna av imperialism men utvidgade dem i universell bemärkelse med en tydlig vision om att integrera rikets alla medborgare i en världsomspännande gemenskap.

Där de mesopotamiska stadsstaterna karakteriserades av slutna kollektiv, teokratisk hegemoni och etnisk chauvinism kännetecknades den akemenidiska epoken av öppna metropoler, kosmopolitiskt tänkande och kulturell smältdegel. Det akemenidiska riket genomsyrades av kosmopolitiska ideal på olika områden med ett bejakande av rättstyre, kulturell olikhet och social mobilitet.

Med antikens mått utgjorde perserriket en enastående form av gemenskapsbildning som vilade på ömsesidighet mellan olika folk och samhällen, en gemenskapsbildning som blev möjlig tack vare Pax Persica, de fredliga förhållanden som varade inom riket under två århundraden.

Dareios på Tronreliefen i Persepolis - Foto Ashk Dahlén
Dareios på Tronreliefen i Persepolis – Foto Ashk Dahlén

Den zoroastriska livsfilosofin uppmanar människan att tillägna sig kunskap, rikedom och lycka i mångsidig bemärkelse och motsvarar därför väl det kosmopolitiska tänkesättet i det akemenidiska riket. I sin studie Zoroaster in History framhåller religionshistorikern Gherardo Gnoli att akemeniderna främjade en åtskillnad mellan religion och stat och samtidigt stimulerade en ny universell religiositet runtom i riket.

De akemenidiska inskrifterna är genomsyrade av zoroastrisk teologi och etik med dess utpräglade dualism och betonande av människans rättsinne. I sina efterlämnade texter betecknar sig storkungarna Dareios, Xerxes och Artaxerxes som dyrkare av himmelsguden Ahura Mazda och fiender till Lögnen (fpers. drauga). I Dareios den stores inskrift i Persepolis beskrivs Ahura Mazda som skapare av det goda, av jorden och himlen, och av människans lycka, föreställningar som har slående likheter med Zarathustras budskap:

”En stor gud är Ahura Mazda, som skapat denna jord, som skapat den fjärran himlen, som skapat människan, som skapat lycka för människan, som gjort Dareios till kung, en kung över många länder, en härskare över många folk. Så säger kung Dareios: Genom Ahura Mazdas nåd är jag skapad som vän av det rätta, som en fiende till det orätta. Det är inte min önskan att den svage ska lida orätt från den starke; heller inte att den starke ska lida orätt från den svage. Det som är rätt, det är min önskan.”

Annonser