Gatha-sångerna och Avesta

Zarathustras Gatha-sånger utgör det äldsta avsnittet i zoroastrismens traditionssamling Avesta och kan sägas utgöra dess filosofiska och religiösa kärna. I den meningen förmedlar de sjutton sånger som finns bevarade en bild av Zarathustras ursprungliga lära och den miljö där han levde och verkade. Bland nutida zoroastrier finns en tydlig tendens att återknyta till budskapet i Gatha i syfte att återuppliva Zarathustras livsfilosofi och låta det tala direkt till dagens människor.

Videvdad (Lagen mot demonerna). Indiskt manuskript på avestiska från 1647
Videvdad (Lagen mot demonerna). Indiskt manuskript på avestiska från 1647

Ordet Avesta härstammar från namnet på det språk, avestiska, som Gatha-sångerna skapades på. Avestiskan är utdött som talspråk men har överlevt som liturgiskt språk ända in i vår tid. Den avestiska litteraturen förmedlades muntligt genom århundraden från släktled till släktled och skrevs ned först på sasanidisk tid (500-talet e.Kr.). På sasanidernas litterära bokspråk, så kallad pahlavi, kallades traditionssamlingen abestāg i betydelsen ”hyllning”.

Avesta brukar beskrivas som en religiös urkund, vilket egentligen är felaktigt eftersom den rymmer mycket mer än det som vi i dag definierar som religion. Därför är det mer passande att benämna den som en traditionssamling som ger uttryck för de iranska folkens samlade kultur och livsfilosofi under tre årtusenden. Mot denna bakgrund blir det begripligt att Gathas inflytande är omätligt, inte bara på zoroastrismens filosofiska skolor och religiösa traditioner utan på iransk kultur och civilisation överhuvudtaget .

Annonser